Då var det överstökat och mina farhågor besannade  , just nu är jag bara ledsen.

Tandlossningen pågår för fullt i min mun och frågan är nu bara: Går det att bromsa förloppet? Ja, svar på den frågan får jag nästa vecka.

Den ömmande tanden åkte ut och det är en fruktansvärd känsla jag lever med nu och när jag lämnar tandläkaren så forsar tårarna. Jag vill inte tänka på vad som kommer nästa vecka.

Något positiva  i detta är att jag fick träffa den underbaraste tandläkaren någonsin och han förstod min skräck, så fort jag kom in i behandlingsrummet kände jag ett otroligt lugn och det var oerhört lättande.

Då var det dags för först en röntgenbild och sen var det tandens tur. Hjälp! jag trodde jag skulle dö men inte av smärtan utan av rädsla, inte ens bedövningen var smärtsam.

Jag har varit med om tandläkare som inte kunnat bedöva på rätt sätt men idag fick jag för första gången uppleva att inte ens bedövning behöver göra ont. Tanden har lämnat en stor krater efter sig och nu är det 4 timmar sen jag fick bedövning och den har släppt men hittills har jag inte känt någonting.

Så långt jag kan minnas har jag haft en hemsk ångest när det gäller tandläkarbesök, beror väl på att jag hade en hemsk liten puckelryggad och ovänlig tandläkare som en gång slant med borren och som orsakade massor med blod och

och rädsla. Förbaskade kärring   , hade jag träffat på denna okänsliga monstertant idag hade jag med all sannolikhet åkt in för mord.

När jag tänker på att det faktiskt är hon som orsakat många uteblivna tandläkarbesök och denna fruktansvärda ångest blir jag ilsk som en tjur.

-Tandlossning. Aldrig trodde jag väl att jag skulle drabbas av detta, men det är just vad jag råkat ut för och jag önskar ingen detta helvete.

För två år sen opererades jag i två tänder och betalade 12 000:- för det kalaset och det hade väl varit OK om det bara blev bra och det såg bra ut till en början, det läktes fint och lossningen började gå tillbaka.

Två månader senare var katastrofen ett faktum, en vanlig förkylning eller en enkel infektion kan ödelägga allt.

Jag misste tanden som hade kostat mig både pengar och lidande  

Nu är det alltså dags igen, ytterligare en tand är på väg att lämna mig. Imorgon måste jag besöka det allra värsta stället i världen.

I kväll gråter jag mig till sömns för jag är både ledsen och rädd.Kanske vaknar jag imorgon och upptäcker att det bara är en ond, ond dröm.